iM iN dEEP ShiT
Klockan var ungefär runt elva igår och vi, sex elever i klassen, får en varsin ritning i handen.
Det var ritningen dom tagit fram till tävlingen om vilka två som ska få åka till kvalificeringen för yrkes-SM...
Jag tänkte direkt; "fyfan, varför skulle jag vara med på dethär.."
Några började klippa upp plåtar, jag kapade upp två rör var och sen när alla bitar var färdiga fick vi börja fogbereda och punkta upp enligt ritningen. Lunchen kom och vid två ungefär var alla klara för att börja svetsa.
Vi fick reda på att vi skulle få fortsätta idag också. Så lite lättnad kände man.
Jag började svetsa de två pluttiga svetsarna med TIGen.. Det enda jag är bra på typ. Så ska de finnas två sömmar med TIG. Fan med.
Iallafall hinner börja lite med MMA också.
Helt plötsligt är klockan halv fyra och vi slutar.
Tiden gick så sjukt fort. Men även fast det gick dåligt och det kändes förmycket, så var det samtidigt kul. För man måste tänka. Och jag fick se hur min första svets med MMA på rör-mot-rör blev. Haha, det såg riktigt fult ut!!
Men jag tycker det är kul, faktiskt.
..säger jag nu, när jag inte ens har börjat på de svåraste: PE-läge med MMA.
Vi får väl se hur jag mår senare idag..
Helgen som var, var rätt så rolig.
Jag och Sani drack lite öl på fredagskvällen. Någongång mellan elva-tolv drog vi till Niklas. Mer öl blev de. Jäger, tjötade, någon rolig ordlek, vattenkrig och krigsmålning. haha mycket tjusigt!
Tror vi var hemma någongån vid sex på morgonen, somnade väldigt fort när man la sig i sängen den kvällen. Skönt.
Som vanlig så får jag ångest när jag sover förlänge, men de var jag ju tvungen till så försökte se de positivt ändå..
Lördagskvällen blev det också fest, fast hos mig, plus att Tobe var med.
Fast den festen vart inte lika rolig.
När man haft en kul kväll och tänker att denna kvällen kommer bli minst lika kul. Då ska man inte ha för höga förhoppningar, för så blir det aldrig. Det hade jag, och det slutade bara med att man blir besviken istället.
Fast helt tråkigt hade vi inte, de fanns stunder.
Nää fy, nu har Nemi vart instängd på toan i snart 10 minuter. Stackarn.
Men det är hennes bestraffning när hon är på något hon inte får eller gör något som hon inte får. Hon är så sjukt envis och jävlig.
Vatten funkar inte, visst hon reagerar och tycker vattnet är obehagligt men mer än så är det inte.
Det kanske inte funkar med att bli instängd på toan heller, men det är värt ett försök..
Det var ritningen dom tagit fram till tävlingen om vilka två som ska få åka till kvalificeringen för yrkes-SM...
Jag tänkte direkt; "fyfan, varför skulle jag vara med på dethär.."
Några började klippa upp plåtar, jag kapade upp två rör var och sen när alla bitar var färdiga fick vi börja fogbereda och punkta upp enligt ritningen. Lunchen kom och vid två ungefär var alla klara för att börja svetsa.
Vi fick reda på att vi skulle få fortsätta idag också. Så lite lättnad kände man.
Jag började svetsa de två pluttiga svetsarna med TIGen.. Det enda jag är bra på typ. Så ska de finnas två sömmar med TIG. Fan med.
Iallafall hinner börja lite med MMA också.
Helt plötsligt är klockan halv fyra och vi slutar.
Tiden gick så sjukt fort. Men även fast det gick dåligt och det kändes förmycket, så var det samtidigt kul. För man måste tänka. Och jag fick se hur min första svets med MMA på rör-mot-rör blev. Haha, det såg riktigt fult ut!!
Men jag tycker det är kul, faktiskt.
..säger jag nu, när jag inte ens har börjat på de svåraste: PE-läge med MMA.
Vi får väl se hur jag mår senare idag..
Helgen som var, var rätt så rolig.
Jag och Sani drack lite öl på fredagskvällen. Någongång mellan elva-tolv drog vi till Niklas. Mer öl blev de. Jäger, tjötade, någon rolig ordlek, vattenkrig och krigsmålning. haha mycket tjusigt!
Tror vi var hemma någongån vid sex på morgonen, somnade väldigt fort när man la sig i sängen den kvällen. Skönt.
Som vanlig så får jag ångest när jag sover förlänge, men de var jag ju tvungen till så försökte se de positivt ändå..
Lördagskvällen blev det också fest, fast hos mig, plus att Tobe var med.
Fast den festen vart inte lika rolig.
När man haft en kul kväll och tänker att denna kvällen kommer bli minst lika kul. Då ska man inte ha för höga förhoppningar, för så blir det aldrig. Det hade jag, och det slutade bara med att man blir besviken istället.
Fast helt tråkigt hade vi inte, de fanns stunder.
Nää fy, nu har Nemi vart instängd på toan i snart 10 minuter. Stackarn.
Men det är hennes bestraffning när hon är på något hon inte får eller gör något som hon inte får. Hon är så sjukt envis och jävlig.
Vatten funkar inte, visst hon reagerar och tycker vattnet är obehagligt men mer än så är det inte.
Det kanske inte funkar med att bli instängd på toan heller, men det är värt ett försök..
Over and out
/s
/s
Time
Snälla någon. Hjälp mig.
Jag orkar verkligen inte,
jag har extremt mycket disk, det ser ut som helvete i köket...
inte fan är det kul att laga mat, man blir förbannad.
jag har en massa nytvättad tvätt i 4 påsar från de två senaste gångerna jag tvättat.
Det behövs dammsugas och plockas undan.
Hela min lägenhet är kaos känns det som.
Och jag har inte ork, jag har bara skjutit upp städningen osv hela tiden.
visst jag dammsugade lite snabbt i fredags, men de märker man ingenting av längre..
Och detta är min sista semester dag, jag tänker inte städa..
Pelle ringde innan och undrade typ om jag var sugen på att börja jobba igen, hehe.
Självklart, har saknat att svetsa så sjukt mycket. Eller bara jobba där helt enkelt.
Filip ska vara lat och ta en extra semester vecka. Fast det är klart, det är skönt med semester.
Jag vill iallafall jobba! Jag ser fram emot det.
Hoppas bara det går bra.. att jag klarar av det.
I torsdags började jag få ont i bröstet, då trodde jag att det var bröstmuskeln. För det var ju där det gjorde ont. Men under fredagskvällen började det göra mycket ondare. Och det har ungefär sen dess gjort så ont varje dag nu.
Försökte igår att känna och trycka för att hitta vartfan det gjorde ont. Upptäckt ganska snabbt att det inte var bröstmuskeln utan det gjorde ont under nyckelbenet.. runtomkring revbenet där.. Pratade massa med Alex och han fick reda på, av sin farmor, att det lät som en inflammation i muskelfästet.
Och går de inte över snart, i denna veckan så måste jag väl ringa sjukan.
Men jag hoppas verkligen inte det förstör för mig så att jag inte orkar jobba. Jag vill.
Jag ska vara stark! haha. Inte visa smärta!
Sånt är för veklingar, jag är inte en vekling!
..guu va töntigt de lät men ja. wtf.
Nu är det bara två veckor kvar tills utbildningen börjar också!
Tiden går för fort..
känns som...
Jag sätter mig ner och blundar en sekund.
när jag öppnar dom är jag tio år äldre och kan se tillbaka på livet.
Sitta och fundera på hurfan tiden kan flyga iväg så fort,
medan den går så otroligt sakna just vid tillfället man tänker på det.
Nu är jag färdig klagad.
Tack för mig,
/s
Do you remember..
Midsommarafton, jag sitter här ensam, kasst väder är det, har städat väldigt mycket.
Vad spelar det för roll egentligen, bara för att det är midsommarafton behöver man inte fira för mycket. Eller annat. Man kan slappa och ha det trevligt med en hemmakväll för sig själv. Skönt tycker jag faktikst. Känner att jag gjort nytta med också för att jag städat och möblerat om här i rummet. Blev inte så bra som väntat. JAG BEHÖVER EN SOFFA för fan haha. Jag har bott här i snart fyra månader och jag har ingen soffa. Så det ser jävligt mobbat ut med ett soffbord som bara står intill väggen..
Någon som har en snygg soffa att bjuda på ?
Eller ge mig några tusen så jag kan köpa mig en ?
Det skulle vara snällt.
Vart hos syster, käkat god mat och jorgubbar med glass till efterrätt. MUMS
Snackat massa skit, kollade på film (Final Call), spelat kort osv. Trevligt.
Nästan alltid när jag är hos syster får jag tillbakablickar från när jag bodde i skene, man var liten och behövde inte bry sig om någonting alls. Allt var bra och man gjorde bara allt man kände för.
Nu känns allt så begränsat och man måste alltid tänka efter hur man ska göra och om man kan osv. Inga svåra beslut att fatta. Beslutsångest existerade inte ens när man var 10 bast, kanske om man skulle köpa en glass och inte kunde välja mellan daimstrut och magnum, det var väl det värsta.
Just nu har jag väldigt svårt att bestämma mig för hur jag vill göra, ska jag eller ska jag inte fortsätta försöka och anstänga mig för att jag och Alex ska funka. Har börjat vara för mig själv många dagar nu. Det känns bra, men samtidigt inte. Mest bra måste jag väl erkänna.. någongång.. Jag trivs bättre själv helt enkelt, men jag har för stora jävla problem att såra någon. Jag klara inte av det. Jag suger på kärlek också. Jag vill bara lägga allt i en ask och försöka tänka på annat. Kärlek är S K I T !
Besöket på sjukan gick väl halvtaskigt sådär. Blev inte nöjd med den hjälp jag fick. Och som alltid håller jag käften och bara vill därifrån så fort som möjligt haha. Så ångrar jag mig efteråt att jag inte ställt mer frågor eller berättat mer och så. Jag fick iallafall hydrokortison och skulle köpa locoid eller vafan det hette. Men när jag kommer till apoteket säger dom där att locoid är receptbelagt och distriktsköterskan sa att de inte var det. Så jävla illa. Pratade lite mer apotekaren sen köpte jag någon salva som hon rekommenderade. Det har väl blivit bättre, men det är inte bra än. Nu kan det iallafall gå några timmar utan att jag känner av klådan något, men när jag väl känner den så kliar det så jag blir tokig. Och ju mer jag kliar desto mer kliar det.
Fan jag skulle vilja ha en öl eller två. Vore gott.
Men får nöja mig med kaffe.
Längtar tills på måndag faktiskt, jag vill svetsa och greja.
/s
crap
Jag är ganska värdelös jag.
Jag är så trött på att jag hela tiden måste förstöra för mig själv och för andra. Jag har försökt så många gånger att få fram varför jag beter mig som jag gör. Men jag vet verkligen inte. Och ju mer jag försöker ändra mig, desto svårare och värre blir det.
Alla har sina upp och nedgångar. Yeahyeah, men hur vet man att det inte blir för mycket av nedgångarna då ? Och alltid skyller man allt på sig själv. Vilket får en att må så jävla mycket bättre. Jag vet ju förfan att jag inte ska göra så. Vafan gör jag så för endå. Så fort jag försöker se saker positivt med mig själv så kommer alltid tusen negativa tankar. Och hur mycket jag än gör för att försöka vända dom negativa tankarna så går de inte. Det bara ekar i huvudet. Och så går man omkring och tycker synd om sig själv och allt man gör mot andra. Here it goes again... "Allt är mitt fel".
Alla har sina upp och nedgångar. Yeahyeah, men hur vet man att det inte blir för mycket av nedgångarna då ? Och alltid skyller man allt på sig själv. Vilket får en att må så jävla mycket bättre. Jag vet ju förfan att jag inte ska göra så. Vafan gör jag så för endå. Så fort jag försöker se saker positivt med mig själv så kommer alltid tusen negativa tankar. Och hur mycket jag än gör för att försöka vända dom negativa tankarna så går de inte. Det bara ekar i huvudet. Och så går man omkring och tycker synd om sig själv och allt man gör mot andra. Here it goes again... "Allt är mitt fel".
Det känns som att allt är uträknat från första början. Mitt liv är redan bestämt. Det är såhär jag ska leva och jag kan inte göra någonting åt det. För några år sen var de värre och jag trodde tillomed att alla runt omkring mig bara var fejk. Trodde att dom som pratade med mig var tillsagda att prata med mig. Låtsas vara mina vänner osv. Jag berättade det för en vän då, som säkert måste tyckt att jag vart dumihuvudet. Men.. det sa han inte. Tror det var efter det som jag fick betydligt mycket svårare för att kunna lita på andra. Det har jag fortfarande men jag försöker att lita på andra så mycket som jag kan men det spårar oftast ut. Det är inte så lätt att lita på andra när man blivit sviken så många gånger om. Eller fått den kärlek som man egentligen skulle behövt.
Jag kan inte lita så mycket på den person jag älskar mest i hela världen. Hurfan kan det bli så då ? "Hur kan man älska någon som man inte kan lita på ?" ungefär så sa du. Kan man inte det ? Det är nog det jobbigaste. För det är därifrån det dåliga kommer mellan oss. Tror jag.
Jag skapade det och idag förstörde jag ännu mer för dig.
Jag vill bara ditt bästa, för att jag älskar dig. Jag har tänkt på det mycket och det vet du. Det har kommit upp några gånger. Det känns rätt just nu fastän det gör ont. Jag vill inte förstöra mer. Förlåt.
Pick a Poo
Jag känner att det finns så mycket som jag bara vill få ur mig. Skriva ner massa och bara känna en lite lättnad efteråt. Men här har jag suttit i snart 15 minuter och kan inte ens komma på hur jag ska börja eller vad jag ska skriva. Eller snarare vad jag VILL skriva.
Dessutom känner jag att det inte finns någon mening med att skriva.
Jag tänker på så mycket saker. Jag är orolig. Orolig för det mesta. Hur, varför, när, vad, tänk om ?
Usch vad jag irriterar mig på nortons virus sökning. Det tar hur långt tid som helst, tar all min dators prestanda och är varje måndag klockan 20.00. Men nu är den i den externa hårddisken så snart är den klar. Redan!
Jag har typ runt 30 spel installerade på min dator med, kanske dags att börja rensa bort dom man inte spelat på ett tag.
Så det är väl inte så konstigt att sökningen tar tid på sig kanske.
Jag vill förändras. Utseendemässigt. Göra någonting som får en att acceptera sig själv mer.
något snyggt.
Jag är trött på mig själv.
Jag kan inte sminka mig snyggt, mitt hår ser ut som helvete och går inte fixa i ordning på något sett. Jag har fula kläder och har inga pengar att köpa nya. Jag är arbetslös och har ingen ork att börja jobba eller ens anstränga mig för att försöka hitta ett jobb. Jag sitter varje dag ut och in framför denhär jävla burken. Förrutom att jag går och tränar någongång i veckan och på helgerna är jag med alex.
Vardagarna går så jävla segt och jag känner mig ensam och nere för det mesta. Och det värsta av allt är att jag är för lat för att ens orka bry mig eller göra någonting åt det. HAHA för mig.
i hate this world, wiie
allt borde vara serverat framför mig.
På fredag!
Ska jag åka till Skövde. För alexander muckar.
Han springer ut (eller vad det heter) vid 13.05 och jag ska åka med hans far som kommer och hämtar mig här.
Efter det ska vi åka till Växjö för att vara där över helgen. Det ser jag fram emot. Det kommer bli kul.
Självklart fick jag en kallelse från arbetsförmedlingen och skulle ha möte på fredag klockan 13.30.
Hur jävla mer typiskt får det bli. Mn jag får hoppas att min handläggare kan förstå varför jag inte vill komma och att det löser sig på något sett. Kanske får jag lite mindre pengar eller något. Men det är det fan värt.
Sett fram emot detta så jävla länge nu så, me dont care about the fucking arbetsförmedlings skiten.
Jag bryr mig om alexander.
även fast det var lite jobbigt ett tag. fortfarande ganska ledsen för. men det går väl över tillslut.
för att när man är ensam och ingenting har att göra så tänker man jävligt mycket och då kommer allt dåligt upp så man dras tillbaka och så är man där ifrån början igen och har inte kommit någonstans.
Jag hoppas det ändras snart.
/s
Dessutom känner jag att det inte finns någon mening med att skriva.
Jag tänker på så mycket saker. Jag är orolig. Orolig för det mesta. Hur, varför, när, vad, tänk om ?
Usch vad jag irriterar mig på nortons virus sökning. Det tar hur långt tid som helst, tar all min dators prestanda och är varje måndag klockan 20.00. Men nu är den i den externa hårddisken så snart är den klar. Redan!
Jag har typ runt 30 spel installerade på min dator med, kanske dags att börja rensa bort dom man inte spelat på ett tag.
Så det är väl inte så konstigt att sökningen tar tid på sig kanske.
Jag vill förändras. Utseendemässigt. Göra någonting som får en att acceptera sig själv mer.
något snyggt.
Jag är trött på mig själv.
Jag kan inte sminka mig snyggt, mitt hår ser ut som helvete och går inte fixa i ordning på något sett. Jag har fula kläder och har inga pengar att köpa nya. Jag är arbetslös och har ingen ork att börja jobba eller ens anstränga mig för att försöka hitta ett jobb. Jag sitter varje dag ut och in framför denhär jävla burken. Förrutom att jag går och tränar någongång i veckan och på helgerna är jag med alex.
Vardagarna går så jävla segt och jag känner mig ensam och nere för det mesta. Och det värsta av allt är att jag är för lat för att ens orka bry mig eller göra någonting åt det. HAHA för mig.
i hate this world, wiie
allt borde vara serverat framför mig.
På fredag!
Ska jag åka till Skövde. För alexander muckar.
Han springer ut (eller vad det heter) vid 13.05 och jag ska åka med hans far som kommer och hämtar mig här.
Efter det ska vi åka till Växjö för att vara där över helgen. Det ser jag fram emot. Det kommer bli kul.
Självklart fick jag en kallelse från arbetsförmedlingen och skulle ha möte på fredag klockan 13.30.
Hur jävla mer typiskt får det bli. Mn jag får hoppas att min handläggare kan förstå varför jag inte vill komma och att det löser sig på något sett. Kanske får jag lite mindre pengar eller något. Men det är det fan värt.
Sett fram emot detta så jävla länge nu så, me dont care about the fucking arbetsförmedlings skiten.
Jag bryr mig om alexander.
även fast det var lite jobbigt ett tag. fortfarande ganska ledsen för. men det går väl över tillslut.
för att när man är ensam och ingenting har att göra så tänker man jävligt mycket och då kommer allt dåligt upp så man dras tillbaka och så är man där ifrån början igen och har inte kommit någonstans.
Jag hoppas det ändras snart.
/s
grief
Jag vill försvinna
Glömma
Ta bort allt jag hört
Allt som gör ont
Jag älskar dig
alltid
Glömma
Ta bort allt jag hört
Allt som gör ont
Jag älskar dig
alltid
Efterfesten
Sitter och kollar runt på efterfesten.
Det är ganska tragiskt om man går in och kollar på medlemmar och sen "populära".
Bland tjejerna är det bara dom med STORA tuttar eller skit smal perfekt slimmad kropp.
Om man kollar killarna är det knappt några alls.
Jag fattar inte vad man ser i tjejer.
Visst jag vill självklart ha en perfekt kropp och större bröst osv.
Men ändå. Förstora är inte snyggt ändå.
Och varför är dom populära bara för att dom har stora bröst ?
Det är det jag inte förstår.
Fast sen om man tänker på vad det finns för killar egentligen.
Så får nog dom tjejerna ganska många äckel efter sig.
Jag har ju fått några. Undra hur många dom har efter sig isfl.
Lite synd faktiskt.
I övrigt gillar jag väl sidan. haha
Bye !
Det är ganska tragiskt om man går in och kollar på medlemmar och sen "populära".
Bland tjejerna är det bara dom med STORA tuttar eller skit smal perfekt slimmad kropp.
Om man kollar killarna är det knappt några alls.
Jag fattar inte vad man ser i tjejer.
Visst jag vill självklart ha en perfekt kropp och större bröst osv.
Men ändå. Förstora är inte snyggt ändå.
Och varför är dom populära bara för att dom har stora bröst ?
Det är det jag inte förstår.
Fast sen om man tänker på vad det finns för killar egentligen.
Så får nog dom tjejerna ganska många äckel efter sig.
Jag har ju fått några. Undra hur många dom har efter sig isfl.
Lite synd faktiskt.
I övrigt gillar jag väl sidan. haha
Bye !
I miss . .
Mycket som man kommer och tänka på sånna här dagar då man ingenting gör.
Ett minne leder till nästa och nästa.
Och nu sitter jag här och saknar allting.
Drar fram en massa gamla dagböcker och almanacker.
Tiden på högstadiet. Vi fyra som va Kaninklubbens - KBHB (Knull-bara-heta-brudar)
Ja visst var det urlöjligt. Men fan va kul vi hade.
Vi skrev upp allt vi fyra gjorde i min almanacka. Om alla jävla pojkar, problem och diverse.
Sen gymnasiet saknar jag nästan mer.
Scoobydoo-gänget.. in tha soffas. haha
Rörligbild-salens soffor <3 film på film på film.
I trean blev det mycket tid tillsammans med rörligbild-killarna. Fan va skoj.
Vi tappade varandra efter ettan. Tvåan umgicks vi knappt alls. Jag tyckte det var skit tråkigt.
Och Johanna och Isa. Shit.
Johanna slutade efter ettan och Isa efter tvåan. Jippi. Men men Vad gör man.
Och jag är ju så jävla kass så jag bara lägger allt åt sidan när det väl är förbi.
Jag vet inte varför .. det bara blir så. Orkar väl inte anstränga mig för att hålla kontakten med massa.
Eller så är jag för självisk.
Saknar Alexander som fan med.
Har inte pratat med honom sen i söndags.. eller måndags på morgonen.
Dom är ute i skogen och sover i tält.. och han har inte med sin mobil.
Men imorgon kväll hörs vi väl iallafall. Men det är ju tusen år tills dess.
suck
Läst lite om jordens undergång med. Om hur datum flyttas fram osv osv.
Nu ska väl jorden gå under den 21 oktober.
Sen hittade jag någon gammal artikel om att en stor asteroid kommer krocka med jorden 2036.
Att det skulle bli nästan som i filmen Armageddon. Det ville tillomed upp i rymden och försöka fixa till det.
Ganska läskigt att tänka på det. Men vad skulle hända liksom.
Man dör thats it. Kommer ju dö någongång ändå.
Jag tror inte på det fullt ut. Det känns så jävla omöjligt.
Såg en film också om hur allt bara förstördes, det var hemskt.
Tänk om..
Man vet ju aldrig.
Nu ska jag väl vara besatt av detta i några månader..
..tills det kommer något annat jag blir orolig över.
haha
jag vill festa
dansa
skrika ut låtar som spelas
mm,
Nu blire kaffe.
Puss !
Ett minne leder till nästa och nästa.
Och nu sitter jag här och saknar allting.
Drar fram en massa gamla dagböcker och almanacker.
Tiden på högstadiet. Vi fyra som va Kaninklubbens - KBHB (Knull-bara-heta-brudar)
Ja visst var det urlöjligt. Men fan va kul vi hade.
Vi skrev upp allt vi fyra gjorde i min almanacka. Om alla jävla pojkar, problem och diverse.
Sen gymnasiet saknar jag nästan mer.
Scoobydoo-gänget.. in tha soffas. haha
Rörligbild-salens soffor <3 film på film på film.
I trean blev det mycket tid tillsammans med rörligbild-killarna. Fan va skoj.
Vi tappade varandra efter ettan. Tvåan umgicks vi knappt alls. Jag tyckte det var skit tråkigt.
Och Johanna och Isa. Shit.
Johanna slutade efter ettan och Isa efter tvåan. Jippi. Men men Vad gör man.
Och jag är ju så jävla kass så jag bara lägger allt åt sidan när det väl är förbi.
Jag vet inte varför .. det bara blir så. Orkar väl inte anstränga mig för att hålla kontakten med massa.
Eller så är jag för självisk.
Saknar Alexander som fan med.
Har inte pratat med honom sen i söndags.. eller måndags på morgonen.
Dom är ute i skogen och sover i tält.. och han har inte med sin mobil.
Men imorgon kväll hörs vi väl iallafall. Men det är ju tusen år tills dess.
suck
Läst lite om jordens undergång med. Om hur datum flyttas fram osv osv.
Nu ska väl jorden gå under den 21 oktober.
Sen hittade jag någon gammal artikel om att en stor asteroid kommer krocka med jorden 2036.
Att det skulle bli nästan som i filmen Armageddon. Det ville tillomed upp i rymden och försöka fixa till det.
Ganska läskigt att tänka på det. Men vad skulle hända liksom.
Man dör thats it. Kommer ju dö någongång ändå.
Jag tror inte på det fullt ut. Det känns så jävla omöjligt.
Såg en film också om hur allt bara förstördes, det var hemskt.
Tänk om..
Man vet ju aldrig.
Nu ska jag väl vara besatt av detta i några månader..
..tills det kommer något annat jag blir orolig över.
haha
jag vill festa
dansa
skrika ut låtar som spelas
mm,
Nu blire kaffe.
Puss !
Lies
Lies make it better
Lies are forever
Lies to go home to
Lies you wake up to
Lies from the alter
Lies make you falter
Lies keep your mouth fed
Lies till your death bed
Lies are forever
Lies to go home to
Lies you wake up to
Lies from the alter
Lies make you falter
Lies keep your mouth fed
Lies till your death bed
cant take no more
Jag vill förändras
Jag vill förändras
Jag vill förändras..
Jag trivs inte, på något sätt kanske men mest inte. Trivs inte med så mycket olika känslor. Jag blir bara förvirrad. Hittar inte rätt eller fel. Finner inte mig själv. Jag trodde jag visste. Men det gör jag inte. Hur ändrar man på sina tankar ? Försöka gör ju, det vet jag. Men att verkligen känna det, det vet jag inte. Jag blir snart galen.
Vill lägga mig ner och aldrig mer gå upp. Bara låta tiden gå. Men det jag kan inte för att jag vill utnyttja tiden. Men vet inte vad jag ska göra med den.
.. .. men..
det ordet får jag aldrig nog av. det finns alltid.
En sak är jag riktigt säker på.
Jag älskar min Alexander.
Det bästa som finns är att vara med dig, då mår jag bra.
Det värsta är när vi precis sagt hej då. Då saknar jag dig som mest.
Som nu.
Vill bara hålla om dig, aldrig släppa taget.
Blev fast för denhär låten..
första gången jag hörde den avskydde jag den.. inte längre. Det är konstigt. Man kan nog aldrig säga vad man tycker om en låt innan man hört den några gånger.
Det tar tid att hitta något som är bra.
Jag vill förändras
Jag vill förändras..
Jag trivs inte, på något sätt kanske men mest inte. Trivs inte med så mycket olika känslor. Jag blir bara förvirrad. Hittar inte rätt eller fel. Finner inte mig själv. Jag trodde jag visste. Men det gör jag inte. Hur ändrar man på sina tankar ? Försöka gör ju, det vet jag. Men att verkligen känna det, det vet jag inte. Jag blir snart galen.
Vill lägga mig ner och aldrig mer gå upp. Bara låta tiden gå. Men det jag kan inte för att jag vill utnyttja tiden. Men vet inte vad jag ska göra med den.
.. .. men..
det ordet får jag aldrig nog av. det finns alltid.
En sak är jag riktigt säker på.
Jag älskar min Alexander.
Det bästa som finns är att vara med dig, då mår jag bra.
Det värsta är när vi precis sagt hej då. Då saknar jag dig som mest.
Som nu.
Vill bara hålla om dig, aldrig släppa taget.
Blev fast för denhär låten..
första gången jag hörde den avskydde jag den.. inte längre. Det är konstigt. Man kan nog aldrig säga vad man tycker om en låt innan man hört den några gånger.
Det tar tid att hitta något som är bra.
Whatever
I don't want to die
I sometimes wish I'd never been born at all
I sometimes wish I'd never been born at all
Make my dream come true
Jag hoppas och hoppas och hoppas...
Kan det inte gå min väg nu.
Kan jag få ha lite tur.
Just nu vill jag verkligen ha det med mig.
Det skulle betyda allt för mig.
Jag skulle fan nästan göra vad som helst för att få starta min dröm redan nu.
Jag skulle bli så jävla lycklig.
Min livsvilja skulle typ gå upp till himelen.
DETHÄR VILL JAG GÖRA!
i slutet på veckan vet jag..
om det sitter någon jävel där uppe så behöver jag faktiskt din hjälp nu.
Puss o hey
Kan det inte gå min väg nu.
Kan jag få ha lite tur.
Just nu vill jag verkligen ha det med mig.
Det skulle betyda allt för mig.
Jag skulle fan nästan göra vad som helst för att få starta min dröm redan nu.
Jag skulle bli så jävla lycklig.
Min livsvilja skulle typ gå upp till himelen.
DETHÄR VILL JAG GÖRA!
i slutet på veckan vet jag..
om det sitter någon jävel där uppe så behöver jag faktiskt din hjälp nu.
Puss o hey
breathe with no air
Börjar tappa all min ork nu igen. Jag är rastlös men vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte göra någonting alls. Jag ser inte fram emot imorgon. Inte till balen. Inte ens studenten... igen... Nu är det bara jobbigt igen. Försökt spela in i en roll och vara precis som alla andra. "åååh vad kul det ska vara med studenten, blablablaaaa". Men nu orkar jag inte med det längre. Nu är jag negativ igen och jag skiter fullständigt i om någon inte gillar det. Allting är oklart. Jag vet inte ens vem jag ska gå med på balen. Balen är på torsdag.
Jag är liten igen och jag hatar det. Känns som alla ser ner på mig, även fast jag gått omkring mest hela dagen med ett par skor som gör mig nästan 10cm längre. JÄVLA VÄRLD, nu vill jag inte mer igen. Döda mig ? någon ? Bara det går fort. Jag kan inte göra det själv.
Jag är liten igen och jag hatar det. Känns som alla ser ner på mig, även fast jag gått omkring mest hela dagen med ett par skor som gör mig nästan 10cm längre. JÄVLA VÄRLD, nu vill jag inte mer igen. Döda mig ? någon ? Bara det går fort. Jag kan inte göra det själv.
Nu gäller det ? eller ?
Sista veckan i skolan och sen är jag ledig fram tills 5juni och 7juni.
Skönt att kunna slappa men sen då ?
Sen blire inget mer slappt.. för då får jag inga pengar.
Pengar måste jag ha.
Jag måste ha ett jobb.
Jag måste sööööka.. för ett tag sen, säkert en månad sen var jag jätte stressad och försökte hitta jobb, gick runt och frågade osv. Men nu har jag bara lagt det åt sidan och inte ansträngt mitt lillfinger ens. Men nu börjar det ta emot igen. Ångest och oro. vad fan ska jag göra ? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Jag vill bara ha pengar för att kunna roa mig. Jag vill inte jobba. Det suger säkert fett mycket. Jag har ingen erfarenhet av någonting så vart ska jag börja ? Var ska jag vara och tillhöra ? Det känns som att det inte finns något som jag tycker är kul.
ANtagligen har jag lagt jobbsökandet åt sidan eftersom pappa kanske kunde fixa mig en plats på hans jobb. Men det är ju inte säkert, och jag får inte ha några förhoppningar eller förväntningar. Det är ju inte alls säkert. Jag försöker att tänka att jag inte får det jobbet, för att underlätta för senare. Men ändå söker jag inget annat.
Tänk om jag får det jobbet..
Tänk om jag får något annat jobb runtom där pappa bor.
Då flyttar jag.
Hem igen.
Hem till tryggheten ?
Men jag vill inte heller, joo för min egna skull känner jag att dethär BEHÖVER jag verkligen. Fly undan för ett tag. Men jag vill inte samtidigt för mina vänner och för dig Alex. Jag vet att man fortfarande kommer ses och höras. Men det är långt. Förlångt. Jag kommer ju förlora mina vänner här. I can feel it.
Jag vill bara glömma allt, det räcker.nu.
Spola tillbaka tiden eller vadsomhelst så att jag slipper välja, tabort och tillägga.
Jag kan inte. Det gör för ont inom mig. Det är inte min sak.
Jag ska bara vara..
Jag ska existera.. men hålla mig undan, det är jag.
Skönt att kunna slappa men sen då ?
Sen blire inget mer slappt.. för då får jag inga pengar.
Pengar måste jag ha.
Jag måste ha ett jobb.
Jag måste sööööka.. för ett tag sen, säkert en månad sen var jag jätte stressad och försökte hitta jobb, gick runt och frågade osv. Men nu har jag bara lagt det åt sidan och inte ansträngt mitt lillfinger ens. Men nu börjar det ta emot igen. Ångest och oro. vad fan ska jag göra ? Jag vet inte ens vad jag vill göra. Jag vill bara ha pengar för att kunna roa mig. Jag vill inte jobba. Det suger säkert fett mycket. Jag har ingen erfarenhet av någonting så vart ska jag börja ? Var ska jag vara och tillhöra ? Det känns som att det inte finns något som jag tycker är kul.
ANtagligen har jag lagt jobbsökandet åt sidan eftersom pappa kanske kunde fixa mig en plats på hans jobb. Men det är ju inte säkert, och jag får inte ha några förhoppningar eller förväntningar. Det är ju inte alls säkert. Jag försöker att tänka att jag inte får det jobbet, för att underlätta för senare. Men ändå söker jag inget annat.
Tänk om jag får det jobbet..
Tänk om jag får något annat jobb runtom där pappa bor.
Då flyttar jag.
Hem igen.
Hem till tryggheten ?
Men jag vill inte heller, joo för min egna skull känner jag att dethär BEHÖVER jag verkligen. Fly undan för ett tag. Men jag vill inte samtidigt för mina vänner och för dig Alex. Jag vet att man fortfarande kommer ses och höras. Men det är långt. Förlångt. Jag kommer ju förlora mina vänner här. I can feel it.
Jag vill bara glömma allt, det räcker.nu.
Spola tillbaka tiden eller vadsomhelst så att jag slipper välja, tabort och tillägga.
Jag kan inte. Det gör för ont inom mig. Det är inte min sak.
Jag ska bara vara..
Jag ska existera.. men hålla mig undan, det är jag.
HATE..
Pengar är fan ALLTID ett jävla fittproblem, jag hatar ALLT JÄVLA SKIT som har med pengar att göra. Man kan ju för i helvete inte göra ett jävla piss utan pengar... inte så jävla konstigt att mitt liv är så fittmeningslöst. Jag hatar detta.
Nu kanske jag inte ens kan köpa mig ett par skor till balen som jag vill ha, för nu har hon ändrat sig igen. Jag fattar inte varför jag inte förtjänar detta.
Vad fan förtjänar jag ?
Jag fattar inte varför allt bara ska bli skit oavsett hur jag bär mig åt.
Jag försöker så jävla mycket, men misslyckas alltid på ett eller annat sätt. Jag vet fan inte hur jag ska bära mig åt. JÄVLA SKITVÄRLD, jag hatar DIG!
Nu kanske jag inte ens kan köpa mig ett par skor till balen som jag vill ha, för nu har hon ändrat sig igen. Jag fattar inte varför jag inte förtjänar detta.
Vad fan förtjänar jag ?
Jag fattar inte varför allt bara ska bli skit oavsett hur jag bär mig åt.
Jag försöker så jävla mycket, men misslyckas alltid på ett eller annat sätt. Jag vet fan inte hur jag ska bära mig åt. JÄVLA SKITVÄRLD, jag hatar DIG!
Needs HAH..
Jag måste:
- färga håret
- förbättra min hud
- banta mina armar XD eller få tillbaka musklerna...
- operera mina tuttar :D
- operera min näsa.. mest hela fejjan
- operera bort ALLA mina leverfläckar
- operera bort andra onödiga saker
- springa trettiofem tusen miljarders mil så jag får ofettiga ben och ser allmänt smal och vacker ut va va VA VA...
- börja träna....
- förbättre min personlighet
- sluta vara så jävla lat
- ta tag i mitt liv
- fixa jobb
- fixa utbildning om det behövs för att bli piercare
- TA REDA PÅ vad som behövs för att bli piercare
- BLI piercare
- försöka måla mer så att jag en dag kanske kan bli tatuerare
- flytta hemífrån
- fixa körkort
- tatuera mig
- pierca mig
- tatuera mig igen.. igen igen :)
öhm, ja.. skriver väl till om jag kommer på mer..
alltid bra att ha något som påminner mig..
Mår du bra ?
Jaha, nu jävlar kan man bry sig.
Att dom inte fattar att jag inte tror på det nu då, utan att det bara är en akt. Bara för att "oj, vi kanske skulle kolla om hon mår bra, det har vi inte gjort på ett tag."
Igår när jag kom hem så var christer hemma och frågade mig om jag haft en bra dag.
Den frågan får jag ALDRIG höra annars.
Och imorses kom mamma in och pratade med mig och frågade om jag var ledsen för jag såg ledsen ut eller något. Det har jag heller aldrig hört, inte från dom. inte från mamma.
Så jag förstår inte varför dom ska bry sig nu om dom aldrig gjort det förr, speciellt mamma.
Jag vet ju hur det blir nu ändå, det sticker fram en yttepyttig fråga om känslor
och sen är det inget mer med den saken.
Försöka få tillbaka familjekänsla, nej det går inte.
JO, ny familj kanske skulle fungera. Men då blir det ju inte samma sak ändå.
Men det spelar ingen roll, det är försent att ens försöka. Snart ska ju jag dra här ifrån så det är nog bäst att fortsätta i samma spår och se glad ut. Låtsas som att det regnar eller något.
Dom borde väl förfan veta varför jag är sur,
eller delvis iallafall.
Vafan tror hon om hon bara ignorerar ett ganska så allvarligt problem. som alla andra jävla gånger.
Ja, inte blir det bättre iallafall, jävla pucko.
I'm gonna break free. Yes.
Att dom inte fattar att jag inte tror på det nu då, utan att det bara är en akt. Bara för att "oj, vi kanske skulle kolla om hon mår bra, det har vi inte gjort på ett tag."
Igår när jag kom hem så var christer hemma och frågade mig om jag haft en bra dag.
Den frågan får jag ALDRIG höra annars.
Och imorses kom mamma in och pratade med mig och frågade om jag var ledsen för jag såg ledsen ut eller något. Det har jag heller aldrig hört, inte från dom. inte från mamma.
Så jag förstår inte varför dom ska bry sig nu om dom aldrig gjort det förr, speciellt mamma.
Jag vet ju hur det blir nu ändå, det sticker fram en yttepyttig fråga om känslor
och sen är det inget mer med den saken.
Försöka få tillbaka familjekänsla, nej det går inte.
JO, ny familj kanske skulle fungera. Men då blir det ju inte samma sak ändå.
Men det spelar ingen roll, det är försent att ens försöka. Snart ska ju jag dra här ifrån så det är nog bäst att fortsätta i samma spår och se glad ut. Låtsas som att det regnar eller något.
Dom borde väl förfan veta varför jag är sur,
eller delvis iallafall.
Vafan tror hon om hon bara ignorerar ett ganska så allvarligt problem. som alla andra jävla gånger.
Ja, inte blir det bättre iallafall, jävla pucko.
I'm gonna break free. Yes.
Tick, tack, tick, tack ..
Att tiden ska gå så långsamt just denna morgon när jag ska iväg och höra om jobb.
Det får mig bara att tänka mer och mer, eller om jag ska strunta i det eller något annat. Det är jobbigt, för ja, jag blir fan nervös. Detta är inte min grej, även fast jag vet hur lätt det är.
Jag börjar tveka, men jag ska FAN inte lura mig själv mer.
Nu jävlar ska det hända saker i mitt liv.
Det får mig bara att tänka mer och mer, eller om jag ska strunta i det eller något annat. Det är jobbigt, för ja, jag blir fan nervös. Detta är inte min grej, även fast jag vet hur lätt det är.
Jag börjar tveka, men jag ska FAN inte lura mig själv mer.
Nu jävlar ska det hända saker i mitt liv.
APRIL
Skriver nästan aldrig här.. det var som jag trodde, jag har inte haft så stor nytta av denna blogg. Fast jag är mest usel på att skriva så det känns så onödigt om ändå ingen tycker det är kul att läsa.
Jag vill skriva något som folk vill läsa, helst mer en en gång, mer än att bara glutta igenom orden lite.
Söka jobb.
det börjar kanske bli dags och jag har vetat det hur länge som helst men det är inte så jävla lätt som det låter. Inte i min värld iallafall. Mest bara jobbigt och så. Men nu börjar jag bli lite stressad och får ångest för att jag inte kan vara så smart som alla andra och ha den orken att verkligen ta tag i skiten.
Jag vill inte jobba, jag vill inte gå i skolan, jag vill ingenting mest.
Jag vill bara vara ifred och kunna göra saker jag känner för varje dag, utan att ha en jävla massa krav, komplex och konkurrenter. IT SUCKS!
Jag vill kunna skita i vad andra tänker, jag vill kunna vara mig själv. Men det går fan inte, alltid är det något ivägen och jag försöker skita i det. Just put a smile on your face and pretend.
Jag vill skriva något som folk vill läsa, helst mer en en gång, mer än att bara glutta igenom orden lite.
Söka jobb.
det börjar kanske bli dags och jag har vetat det hur länge som helst men det är inte så jävla lätt som det låter. Inte i min värld iallafall. Mest bara jobbigt och så. Men nu börjar jag bli lite stressad och får ångest för att jag inte kan vara så smart som alla andra och ha den orken att verkligen ta tag i skiten.
Jag vill inte jobba, jag vill inte gå i skolan, jag vill ingenting mest.
Jag vill bara vara ifred och kunna göra saker jag känner för varje dag, utan att ha en jävla massa krav, komplex och konkurrenter. IT SUCKS!
Jag vill kunna skita i vad andra tänker, jag vill kunna vara mig själv. Men det går fan inte, alltid är det något ivägen och jag försöker skita i det. Just put a smile on your face and pretend.
"Med tuff utsida och cool attityd."
Det finns fan ingenting att göra på datorn längre. Typ.
Typ, TYP!
Helgon är tråkig som vanligt, ingen skriver till mig eller något..
jag vet inte ens varför jag fortfarande har den.
Och bdb suger nu, innan var det bdb som var det man satt och ägnade tiden till,
men nu orkar jag inte med den heller, jevla skit layout.
Så jag får väl börja blogga utav bara helvete, eller något.
Men det är inte kul heller, för har man skrivit så vet man inte vad man ska skriva mer.
Och jag är inte den "blogg-typen" så..
eller, det blir ofta att jag skriver, men sen tar jag bort allt istället.
Allt kan man väl inte skriva om liksom ?
Fast i och för sig skulle det inte spela någon roll eftersom typ ingen läser ändå, haha
Hmm, msn finns,
men ibland orkar jag fan inte med det heller längre.
Q3 är bara kul en stund. Musiken lyssnar man typ alltid på ändå, så det gör ingen skillnad.
HUM! vad gör man ?
Jag måste nog bara inse att jag är en tråkig person som ingen vill vara med.
Dessutom blir man bara mer förbannad när någon "hör av sig" ibland..
vafan är det liksom.. Typ "Ooj, henne har jag glömt av, kanske skulle skriva, eller säga hej"
Usch, vartfan har man sina vänner då ?
Inte konstigt att jag knappt kan lita på någon. Tur att "Scoobydoo-gänget" finns.
Jag tycker om er <3
Men snart är skolan slut.. fyfan så jävla tråkigt.
Splittringar är fan det värsta som finns,
speciellt om det är personer som man verkligen, verkligen tycker om.
Jag blir ensam efter skolan.. och det är inget jag ser fram emot vill jag lova.
Allting bara försvinner, mer och mer.. Och snart försvinner ni också.
Visst, vi kan "hålla kontakten" MEN, hur mycket kommer vi ses, egentligen ?
Vadfan har man om man inte har något att se fram emot ?
Det enda jag kan se fram emot är att jag kanske flyttar till pappa, Skene.
Men jag vet ju inte än, jag vet inte om jag vill lämna det jag har här, jag trivs faktiskt här också.
Men frågan är om det är bättre för mig här eller i Skene.
Fast jag vill inte "fly".. jag vill leva, vara fri och lycklig utan att gå tillbaka till tryggheten.
Man måste ju fightas lite också.
Jag har fan ångest över alla dessa jävla år,
även fast jag inte vet om jag kunnat gjort något bättre. Men det måste fan finnas något liksom.
Hur skulle det blivit med mig om mamma inte hade träffat Christer, inte flyttat hit utan vi bott kvar i Skene.
Jag skulle inte vara samma människa.
Skulle jag kanske vara ett bättre jag ?
Skulle mamma och pappa kanske vara tillsammans ?
Skulle vi vara som alla andra familjer ?
Skulle jag älska min mamma lika mycket som jag älskar min pappa ?
Skulle jag älska mina syskon på riktigt ?
Skulle jag vart omtyckt av mamma på riktigt ?
Skulle jag haft annorluna tankar ? bättre tankar ?
Skulle jag leva livet ?
Skulle jag kunna se mig själv i spegeln utan att tycka att jag är ett missfoster ?
Känns bara som jag förstör och gör fel. Jag är liten och kommer nog fly.
Tillbaka till tryggheten igen.
Typ, TYP!
Helgon är tråkig som vanligt, ingen skriver till mig eller något..
jag vet inte ens varför jag fortfarande har den.
Och bdb suger nu, innan var det bdb som var det man satt och ägnade tiden till,
men nu orkar jag inte med den heller, jevla skit layout.
Så jag får väl börja blogga utav bara helvete, eller något.
Men det är inte kul heller, för har man skrivit så vet man inte vad man ska skriva mer.
Och jag är inte den "blogg-typen" så..
eller, det blir ofta att jag skriver, men sen tar jag bort allt istället.
Allt kan man väl inte skriva om liksom ?
Fast i och för sig skulle det inte spela någon roll eftersom typ ingen läser ändå, haha
Hmm, msn finns,
men ibland orkar jag fan inte med det heller längre.
Q3 är bara kul en stund. Musiken lyssnar man typ alltid på ändå, så det gör ingen skillnad.
HUM! vad gör man ?
Jag måste nog bara inse att jag är en tråkig person som ingen vill vara med.
Dessutom blir man bara mer förbannad när någon "hör av sig" ibland..
vafan är det liksom.. Typ "Ooj, henne har jag glömt av, kanske skulle skriva, eller säga hej"
Usch, vartfan har man sina vänner då ?
Inte konstigt att jag knappt kan lita på någon. Tur att "Scoobydoo-gänget" finns.
Jag tycker om er <3
Men snart är skolan slut.. fyfan så jävla tråkigt.
Splittringar är fan det värsta som finns,
speciellt om det är personer som man verkligen, verkligen tycker om.
Jag blir ensam efter skolan.. och det är inget jag ser fram emot vill jag lova.
Allting bara försvinner, mer och mer.. Och snart försvinner ni också.
Visst, vi kan "hålla kontakten" MEN, hur mycket kommer vi ses, egentligen ?
Vadfan har man om man inte har något att se fram emot ?
Det enda jag kan se fram emot är att jag kanske flyttar till pappa, Skene.
Men jag vet ju inte än, jag vet inte om jag vill lämna det jag har här, jag trivs faktiskt här också.
Men frågan är om det är bättre för mig här eller i Skene.
Fast jag vill inte "fly".. jag vill leva, vara fri och lycklig utan att gå tillbaka till tryggheten.
Man måste ju fightas lite också.
Jag har fan ångest över alla dessa jävla år,
även fast jag inte vet om jag kunnat gjort något bättre. Men det måste fan finnas något liksom.
Hur skulle det blivit med mig om mamma inte hade träffat Christer, inte flyttat hit utan vi bott kvar i Skene.
Jag skulle inte vara samma människa.
Skulle jag kanske vara ett bättre jag ?
Skulle mamma och pappa kanske vara tillsammans ?
Skulle vi vara som alla andra familjer ?
Skulle jag älska min mamma lika mycket som jag älskar min pappa ?
Skulle jag älska mina syskon på riktigt ?
Skulle jag vart omtyckt av mamma på riktigt ?
Skulle jag haft annorluna tankar ? bättre tankar ?
Skulle jag leva livet ?
Skulle jag kunna se mig själv i spegeln utan att tycka att jag är ett missfoster ?
Känns bara som jag förstör och gör fel. Jag är liten och kommer nog fly.
Tillbaka till tryggheten igen.
