Det finns fan ingenting att göra på datorn längre. Typ.
Typ, TYP!
Helgon är tråkig som vanligt, ingen skriver till mig eller något..
jag vet inte ens varför jag fortfarande har den.
Och bdb suger nu, innan var det bdb som var det man satt och ägnade tiden till,
men nu orkar jag inte med den heller, jevla skit layout.
Så jag får väl börja blogga utav bara helvete, eller något.
Men det är inte kul heller, för har man skrivit så vet man inte vad man ska skriva mer.
Och jag är inte den "blogg-typen" så..
eller, det blir ofta att jag skriver, men sen tar jag bort allt istället.
Allt kan man väl inte skriva om liksom ?
Fast i och för sig skulle det inte spela någon roll eftersom typ ingen läser ändå, haha
Hmm, msn finns,
men ibland orkar jag fan inte med det heller längre.
Q3 är bara kul en stund. Musiken lyssnar man typ alltid på ändå, så det gör ingen skillnad.

HUM! vad gör man ?
Jag måste nog bara inse att jag är en tråkig person som ingen vill vara med.
Dessutom blir man bara mer förbannad när någon "hör av sig" ibland..
vafan är det liksom.. Typ "Ooj, henne har jag glömt av, kanske skulle skriva, eller säga hej"
Usch, vartfan har man sina vänner då ?
Inte konstigt att jag knappt kan lita på någon. Tur att "Scoobydoo-gänget" finns.
Jag tycker om er <3
Men snart är skolan slut.. fyfan så jävla tråkigt.
Splittringar är fan det värsta som finns,
speciellt om det är personer som man verkligen, verkligen tycker om.
Jag blir ensam efter skolan.. och det är inget jag ser fram emot vill jag lova.
Allting bara försvinner, mer och mer.. Och snart försvinner ni också.
Visst, vi kan "hålla kontakten" MEN, hur mycket kommer vi ses, egentligen ?

Vadfan har man om man inte har något att se fram emot ?
Det enda jag kan se fram emot är att jag kanske flyttar till pappa, Skene.
Men jag vet ju inte än, jag vet inte om jag vill lämna det jag har här, jag trivs faktiskt här också.
Men frågan är om det är bättre för mig här eller i Skene.
Fast jag vill inte "fly".. jag vill leva, vara fri och lycklig utan att gå tillbaka till tryggheten.
Man måste ju fightas lite också.
Jag har fan ångest över alla dessa jävla år,
även fast jag inte vet om jag kunnat gjort något bättre. Men det måste fan finnas något liksom.
Hur skulle det blivit med mig om mamma inte hade träffat Christer, inte flyttat hit utan vi bott kvar i Skene.
Jag skulle inte vara samma människa.
Skulle jag kanske vara ett bättre jag ?
Skulle mamma och pappa kanske vara tillsammans ?
Skulle vi vara som alla andra familjer ?
Skulle jag älska min mamma lika mycket som jag älskar min pappa ?
Skulle jag älska mina syskon på riktigt ?
Skulle jag vart omtyckt av mamma på riktigt ?
Skulle jag haft annorluna tankar ? bättre tankar ?
Skulle jag leva livet ?
Skulle jag kunna se mig själv i spegeln utan att tycka att jag är ett missfoster ?
Känns bara som jag förstör och gör fel. Jag är liten och kommer nog fly.
Tillbaka till tryggheten igen.