jag vet att det är tvärt om, men jag känner mig helt ut-o-in och bakvänd så det passar perfekt.

Det som göms i snö, kommer upp i tö..
Det gäller hundbajs också. Men det är inte riktigt det jag tänkte på.
När jag och Sorken vandrade hem ifrån montico idag så pratade vi om att det är så skönt att snön börjar töa bort, men samtidigt jävligt äckligt när all hundbajs kommer fram.
Senare när hon svängt av och jag går för mig själv kollar jag ner i backen och upptäcker att marken ser ut som en grusväg. Jag var tvungen att skrapa bort alla stenar med foten för att försäkra mig om att den vägen fortfarande var asfalterad. Det var så mycket grus.
Kommer ihåg att jag klagat en hel del på att dom är så usla på att grusa vägarna för att det vart så jävla halt under en väldigt lång tid. Och att de lilla dom grusat inte hjälpte för man halkade som en dåre ändå.
Men fan de har dom gjort. Tyckte detta var värt att nämna.
ehm, ja...


anledningen att jag känner mig ut-o-in och bakvänd är inte för all hundbajs som börjar visa sig..
det är för att jag bär på något man kanske kunde kalla en hemlighet.
som jag inte tål att berätta för någon.
för jag kan inte berätta det för mig själv ens.
jag vet inte hur jag ska ta det och jag vet inte hur jag ska känna.
it sucks,
MAKE IT GO AWAY!




Jag längtar så grymt jävla mycket tills på torsdag eftermiddag.
För då kommer Louise hit!
Och i helgen ska vi ha så kul!
Love you girl