På tåget idag och som vanligt sitter det många invandrare med block och pennor, som också går i skolan.
När jag skulle gå av så ställer sig mannen framför mig åt sidan, räcker ut armen och säger "ladies first". För en kort stund gjorde han mig lite extra glad. Dom är så godhjärtade och ändå så snackar så många massa skit om invandrare.

Som för ett antal veckor sen träffade jag en man ifrån Afrika, Senegal om man inte minns helt fel, han ville låna min tändare och vi började prata lite smått. Sen en gång på tåget träffar jag honom igen. Han berättade massa saker och var nyfiken på mig, vad jag gjorde osv. Jag blir så fascinerad av hur stark vilja invandrare har, dom vill lära sig, dom bryr sig om andra, dom ser livet så positivt. Det är iallafall den uppfattningen jag får och jag blir avundsjuk, faktiskt.

Vi svenskar är mer kalla, egoistiska och ingenting räcker till. Vi är inte ett dugg bättre än invandrare och ändå så är invandrare sämre ?
Jag vet att jag drar alla över en kant men det känns faktiskt som att det är så.
Jag vet att svenskar också är bra, omtänksamma osv och jag vet att invandrare är dåliga också. Vi är människor. Det finns ingen skillnad på oss egentligen, vi ser bara lite annorlunda ut på utsidan.