Jag tror jag börjat komma in i en ond cirkel. Där det känns helt jävla meningslöst med livet. Mitt tänkande har blivit så negativt. Jag har redan tröttnat och jag har hur mycket tid som helst kvar i livet. Man jobbar och jobbar och jobbar, för vad ? vad gör man mer ? Efter en arbetsdag; man kommer hem, Man är helt slut och orkar inte bry sig ett piss om någonting. Matlagning görs endast när det behövs, för att kunna ha med sig mat till jobbet, hemma blir det ofta mackor, nudlar eller liknande. Knappt ens på helgerna orkar man göra något. Sitta o sega, kolla på film händer allt för ofta. Man har ingen tid över till någonting. Vakna-jobba-äta-sova varje dag. Tänkte tillbaka på skoltiden, då redan tyckte man att man inte hade någon tid till något, men då hade man mycket mera tid. Varför tog man inte vara på den tiden då. Det blir ju inte bättre nu när man jobbar som man trodde ett tag. Visst, man tjänar bra med pengar mot vad man gjorde innan. Man köper sig något man velat ha en tid, blir superglad för stunden. Sen är den glädjen över lika snabbt. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade haft Sani att komma hem till. Då hade det känts ännu värre. Inte för att jag inte trivs på mitt jobb, det gör jag verkligen. Visst att jag blir stressad som fan ibland för att det är mycket o göra. Men så blir det ju på vilket jobb man än väljer. Ofta blir jag stressad pga att jag vet hyr det blir bär en arbetsdag är över. Känns inge kul att komma hem varje dag och vara dötrött. Pratade med Sani igår om att jag vill at vi ska hitta på saker. Planera in någonting, helst en gång i månaden så man har någonting att se fram emot. Spara pengar och ge sig iväg, endagsutflykter eller vad som. Behöver ju inte vara något speciellt. Jag hoppas verkligen att vi kan göra så, det skulle vara skoj! Nu är jag snart framme med bussen i ekenässjön, så dags att sluta skriva och ställa in sig på jobbtänkande igen. Längtar efter dig Sani. Ses hemma. /s